Dag 10 - ett ögonblick

Ett starkt ögonblick i mitt liv var när jag skulle flytta till Tyskland. Det ögonblick då jag och mina föräldrar för första gången rullade in på Uhlenhofs gårdplan, första gången jag fick se huset, stallen och framför allt mitt rum kommer jag nog aldrig glömma. Jag minns väl att första tanken var "ta mig härifrån igen", och inte blev det bättre när vi släpade upp packningen för den branta trappan upp till övervåningen och in i det som skulle bli mitt rum. Damm, spindelväv och smuts var det enda mina pedantiska ögon kunde se och jag äcklades verkligen av tanken på att sova där. Så efter en snabbstädning a la Sandra, lyckades jag packa upp en del saker men kände fortfarande inte att på något sätt skulle kunna trivas där. Och det tog sin tid innan jag kände mig hemma där. Jag vet att jag ringde hem redan andra dagen och bad pappa hämta mig, men något (jag minns inte vad) lyckades få mig att stanna. Och det får jag vara glad för idag, för tiden i Tyskland har lärt mig mycket om mig själv, jag har utvecklats som person och träffat helt underbara människor. Så jag är tacksam för tiden jag spenderade där, men är lika glad för att jag tagit ytterligare ett steg framåt i livet och lämnat arbetet på gården bakom mig. Det har blivit dags att gå vidare.