Dag 14 - det här saknar jag

Det jag saknar mest i hela världen stavas S-K-J-A-N-N-I! Den 22 maj 2009 fattade jag det tuffaste beslut som jag någonsin varit tvungen att ta, men som var det enda rätta. Min älskade häst hade då varit skadad och halt i tio månader, och varit på fler veterinärbesök än en normal häst har under hela sin livstid. Men han var mitt allt och jag gjorde allt som stod i min makt för att han skulle bli bättre, men sorgligt nog ville någon däruppe inte att han skulle bli bra. Livet är så orättvist många gånger!

Det finns ingen häst som tagit en så stor plats i mitt hjärta som han. För många andra var han säkert bara en liten, lurvig och alltid smårund valack, för mig var han hela världen! Han förstod mig på ett sätt som ingen annan och han fick mig alltid att må bra. Vi var ett perfekt team som kunde klara av allt tillsammans, utom skador. Där föll vi, och hur tappert vi än kämpade så lyckades vi inte besegra dem. Han kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta och jag kommer alltid att vara tacksam för tiden jag fick ha honom hos mig. Jag kan inte ens skriva det här inlägget om honom utan att bli tårögd, så det måste betyda något. Han är för evigt älskad och saknad!

Skjanni von Berlar
1994-2009

Jag saknar honom varje dag.

Jag är så oerhört stolt och tacksam för tiden vi fick tillsammans.

SM 2008 - vår sista tävling tillsammans.

Den värsta dagen i mitt liv. Hoppas att jag aldrig behöver
fatta ett så svårt beslut igen. Jag älskar dig, Skjanni!