Här får jag väl skilja på mer ytliga och innerliga rädslor, för jag resonerar som så att man kan vara rädd för något, exempelvis spindlar, ormar och kräldjur i stora drag precis som jag är. Och sen finns de inre rädslorna, rädslan för att förlora dina närstående och bli ensam.
Jag är som nämnt ovan inte jättebekväm med kräldjur och småkryp och ryser ända in i själen vid åtanken på att behöva vara i dess närhet. Annars tror jag inte att jag är så rädd, jo föresten - för skräckfilmer! Jag VÄGRAR att kolla på dem. Det finns ännu ingen som lyckats få mig att se ens en liten del av en skräckfilm och så hade jag tänkt mig att det skulle förbli.
Min största rädsla handlar om att förlora familjen, bostad och allt som gör mitt liv till det som det är. Tanken på att mista detta gör mig rädd, för det kan inte finnas något positivt med att förlora allt och sedan stå där ensam mot världen. Usch, hemska tanke! Låt detta förbli en inre rädsla som aldrig kommer bli verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar