Riding in the dark

Var en sväng hos hästen min för att premiär rida henne i skogarna kring hennes nya hem. Väldigt spännande och roligt tyckte Kolan som var superpigg i början och jag fick lite gratis träning av armarna i mina försök att faktiskt rida i skritt. Men när vi sedan kom fram till elljusspåret (jag vet att man inte får rida där, men hallå - det är ju det enda stället som är upplyst) så blev hon plötsligt lugnare och kunde faktiskt skritta på långa tyglar i förhållandevis lugnt tempo. Så vi hade en mysig tur där det enda vi behövde bry oss om var att följa lamporna. När vi sedan fick lämna spåret för att ta oss hem igen så ville min lilla tjej helst gå tillbaka till lamporna. Mörkrädd någon kanske? Söt är hon i alla fall (och tjock) och helt underbar.